22 juli

så sjukt att jag stått längst fram på Rihannas konsert. vid mitten någonstans går hon ner till publiken, slängde upp min mobil ur fickan och hann precis när hon hade gått förbi. men ni kan se hur nära hon var. snacka om att jag blev pannkaka då, trycket som blir när alla mosar en framåt. man kan ju inte göra annat än att älska att gå på konsert 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0