Idag skulle jag gärna sitta med världens bästa mamma i soffan och bara mysa. Det fick bli ett telefonsamtal i över en timme istället. För utan henne skulle jag nog inte sitta här. Hon har fått tagit mycket telefonsamtal de här året, både glada och ledsna. När jag känner hemlängtan ringer jag henne och då känns de genast bättre. Hon vet exakt vad hon ska säga för att jag ska bli piggare och de funkar varje gång. Vi skojade om att hon kunde spela in de så kan jag bara lyssna på de när jag är depp för hon säger alltid samma ord. Men de har ju funkat så. Nej utan henne vet jag inte vad jag skulle gjort, eller ja utan henne hade jag ju inte funnits men ni fattar. Hon är bäst och så är det. Skulle kunna skriva så mycket mer om världens bästa mamma men de är inte riktigt min grej. Jag älskar dig och de vet du! Meeeeest. De är de viktigaste tycker jag!